«

»

Jan 27

Matematik i den nya gymnasieskolan

Bild stulen via creative commons

  1. använda och beskriva innebörden av matematiska begrepp samt samband mellan begreppen.
  2. hantera procedurer och lösa uppgifter av standardkaraktär utan och med verktyg.
  3. formulera, analysera och lösa matematiska problem samt värdera valda strategier, metoder och resultat.
  4. tolka en realistisk situation och utforma en matematisk modell samt använda och utvärdera en modells egenskaper och begränsningar.
  5. följa, föra och bedöma matematiska resonemang.
  6. kommunicera matematiska tankegångar muntligt, skriftligt och i handling.
  7. relatera matematiken till dess betydelse och användning inom andra ämnen, i ett yrkesmässigt, samhälleligt och historiskt sammanhang.

Dessa förmågor är intressanta. Tänk dig en traditionell matematiklektion. Just det du ser en kortare genomgång av läraren och sedan enskild räkning i boken. Detta var min verklighet när jag gick i skolan, och jag tror att många delar den med mig. Tyvärr tror kanske många att det är så det ska vara. Om vi studerar de förmågor som gäller från hösten. Hur mycket handlar om beräkningar? Det är egentligen bara förmåga 2 som talar om beräkningar sedan vet jag också att de ingår till viss del i mål3 och 4. Detta betyder ju att matematikundervisningen inte kan läggas upp som den gjort traditionellt. Det står dessutom i ett annat stycke i ämnesplanen.

Undervisningen ska innehålla varierade arbetsformer och arbetssätt, där undersökande aktiviteter utgör en del. När så är lämpligt ska undervisningen ske i relevant praxisnära miljö.

Det jag lite luddigt försöker formulera är att nu ska även skolmatematiken vara mer än att räkna. Den handlar nu om att förstå vad saker faktiskt är och hur de hänger samman, att leta efter mönster och beskriva dem, att resonera och förklara, att kommunicera, att kunna tillämpa sina kunskaper och att sätta dem i sitt sammanhang. Detta är kärnan i den nya matematiken. Visserligen ingår räknandet som en del, men det har fått sin rätta plats som ett hjälpmedel för problemlösning.

Det som gör mig orolig är hur många lärare som kan ta till sig dessa stora förändringar av skolämnet matematik. Jag tänker på skolinspektionens rapport om matematikundervisningen i gymnasieskolan. Jag har dessutom mött många matematiklärare som stämmer in på bilden som presenteras i rapporten. Hur reagerar dessa nu när det blir ännu mer annorlunda och fokus flyttas från det som de känner är tryggt? Dessutom betonas det i ännu mer grad att ämnesplanerna ska läsas utifrån programmets examensmål, kurserna ska vara ett sätt at uppnå dem. Kursen finns till för examensmålen. Hur ska vi få denna förändring att fungera? Min lösning är att jag har tagit på mig att vara fadder år mina kollegor som känner sig osäkra. Jag vill stödja och hjälpa dem så att de känner trygghet och så att eleverna får den undervisning de har rätt till. Jag avslutar med ett citat som jag tycker att vi ska beakta nu när vi får många nya styrdokument.

När jag talar med lärare säger jag att de ska se ämnesplanen som ett manus, ett stycke Shakespeare. Manuset – ämnesplanen – är ett dött papper. Det är lärarens uppgift att göra sin egen tolkning åt sin publik och ge kunskaperna liv.                                                      Soh Cheow, Chicago